firkant Småfesidene
bordov


Hovedside sjukdommar Hovedside forebygging av sjukdom
Nokre lenker til andre sider
Søk etter nøkkelord Informasjon om sidene

 

{tekst}


En veterinärsynpunkt på regler för ekologisk djurhållning

Animal welfare in relation to standards in organic farming

Kalle Hammarberg
Hudiksvalls distriktsveterinärstation
Malnvägen 2
824 50 Hudiksvall
Tel: 0650/540200
kalle.hammarberg@swipnet.se

Inledning

Alltsedan människorna för 10-12.000 år sedan började lämna den hushållning som byggde på samling, jakt och fiske, för att mer och mer övergå till fast boende, odling och djurhållning, har hållandet av husdjur varit en naturlig del i livsmedelsförsörjningen. I form av djur kunde näring som människorna själva inte kunde utnyttja, t.ex. gräsväxt på utmarker, omvandlas till ätbara proteiner och energier, och i det levande djuret kunde i kallare klimatzoner denna näring förvaras tills behovet att utnyttja den uppstod. Det är ingen överdrift att påstå att djurhållning har varit nödvändig för människans överlevnad i kallare klimatzoner.

Jordbruket utvecklades först långsamt. Svedjejordbruket, slåtterjordbruket, växtföljds-jordbruket och under de senaste 80 åren, i Sverige speciellt de senaste halvseklet, handelsgödseljordbruket, som nu med bl.a. politiskt ekonomiska styrmedel och en ändrad syn på växt- och djurhållning håller på att övergå i det ekologiska jordbruket. Orsaken är att man de senaste decennierna mer och mer fokuserat sig på handelsgödseljordbrukets nackdelar. Här kan nämnas näringsämnens kretslopp och miljöpåverkan, men med den mer industriella växtodlingen följde också en storskaligare, mer produktionsinriktat djurhållning, som inte alltid skett på djurens villkor.

Jag har, först som bondgrabb, och sedan som praktiserande lantbruksveterinär följt den snabba utveckling som skett på husdjurssidan under den här epoken, och jag har varit en del i den utvecklingen.

Att deltaga i en utveckling betyder inte att man sympatiserar med allt man ser, och inte heller med allt man gör. Det har fr.a. det senaste decenniet blivit mer och mer uppenbart för mig att en del av mitt arbete har bestått i att vara "städgumma" efter rådgivare och företag som lett husdjursutvecklingen. Byggnadstekniker har konstruerat ventilationssystem och båskonstruktioner, jag har fått ta hand om lunginflammationer på kalvarna och mastiter på korna. Utfodringsrådgivare har konstruerat foderstater, jag har fått ta hand om magstörningarna och störda immunsystem. Ekonomer har förordat stordrift, och jag har fått ta hand om dom smittsamma sjukdomarna.

Insikten om att jag genom att vara en förhoppningsvis "skicklig" veterinär har stött denna utveckling, kanske t.o.m. vidmakthållit sådant som för länge sedan borde ha försvunnit, har för mig blivit mer och mer frustrerande.

Med den bakgrunden ser jag den ekologiska djurhållningen som ett sätt av kanske flera möjliga att ta sig ur den djurhållning som idag på många sätt inte sätter djuret, och dess behov i centrum.

Den ekologiska djurhållningen har i och för sig existerat under hela den här utvecklings-perioden, men det var inte förrän på 70-talet som det hela började formaliseras. De ekologiska produkterna måste på något vis verifieras på ett sådant sätt att konsumenten fick klart för sig vad det innebar att köpa ekologiska produkter. Så småningom hakade även politikerna på den ekologiska trenden, och började med ekonomiska styrmedel stötta ekologiskt jordbruk. Mål sattes upp. Ett av dem var det s.k. 10%-målet som innebar att år 2000 skulle 10% av Sveriges lantbruksyta brukas ekologiskt.

Resten är känt för er. En internationell paraplyorganisation, IFOAM, satte upp kriterier som skulle definiera bl.a. ekologisk djurhållning, och i varje land som ville deltaga inleddes ett kontrollarbete under överinseende av centrala myndigheter. I Sverige har den centrala myndigheten, Jordbruksverket, utsett KRAV och Demeterförbundet att med IFOAMs bedömningar som grund sätta upp regelverk som skall gälla för framtagande av ekologiska produkter.

Den ekologiska djurhållningen är inte statisk. Den är under utveckling. Många av de svagheter som sågs i början har i samråd med andra intressenter, bl.a. veterinärer, arbetats bort, och det arbetet fortsätter. 1999 tog EU ett beslut om vissa gemensamma regler, förordning 1804/1999, som skall gälla för ekologiskt lantbruk i samtliga EU-länder, och det är med utgångspunkt från det regelverket som jag vill göra några veterinära betraktelser över den ekologiska djurhållningen.

Det är lätt att dra slutsatsen att regler för djurhållning i ekologiskt lantbruk skulle vara framtagna med djurens behov som grund. Men det är inte klart för mig att så är fallet, och det har också framhållits i flera skrifter från NAHWOA (Network for Animal Health and Welfare in Organic Agriculture). Istället har man som grund för besluten tagit människors förväntan och önskemål på ekologiska produkter med målet att hålla människors förtroende för sådana uppe. Mycket i regelverket är bra, annat kan diskuteras.

Exempel på regler som är positiva för djuren

  • Avkomman skall födas upp på djurslagets mjölk.
  • Utevistelse
  • Utrymmeskrav
  • Begränsning av spaltgolv
  • Etc.

Sådant skall berömmas men som veterinär ser jag mig göra den största nyttan för ekologisk djurhållning inte bara genom att applådera det jag upplever som positivt för djuren, utan även genom att diskutera litet kring de svagheter som jag ser genom mina veterinärt färgade glasögon.

Vi skall också ha klart för oss att det finns människor som börjar med ekologiskt lantbruk av idealistiska skäl, och inte alltid med goda kunskaper i lantbruk. Det kanske inte får så allvarliga konsekvenser när det gäller växtodling, men när det handlar om djurhållning kan läget bli allvarligt.

Det finns heller inget i de ekologiska regelverket som ställer krav på kunskaper i djurhållning.

Och en strävan efter det naturliga är inte alltid det bästa för djuren. Därtill är naturen alltför tuff.

Så låt oss titta på några av de nya reglerna där jag som veterinär anser att djurskyddet kan påverkas negativt.

"Det är förbjudet att använda kemiskt-syntetiskt framställda allopatiska veterinärmedicinska läkemedel eller antibiotika för förebyggande hälsovård"

En sak som står mitt hjärta nära är att söka påverka den rädsla för bruk av kemiska preparat och läkemedel som en del ekologiska djurägare har, och som också får sitt stöd i ovanstående regel för ekologisk djurhållning. Svensk djurskyddslag, som sägs vara den hårdaste i världen, kräver att djur skall skyddas mot sjukdom. Ändå ger de ekologiska reglerna inte klartecken för att förebyggande få skydda djur med kemiska preparat när inga andra metoder finns, och då anser jag att regelverket lämnat djurskyddet för att istället "smörja" konsumenterna.

Som exempel kan nämnas angrepp från mygg och knott, som kan vara direkt livshotande, fr.a. i norra Sverige. När svärmarna av dessa insekter anfaller, smörjer människorna, även de ekologiska bönderna, in sig med repellerande medel, eller skyddar sig med tät klädsel. Även djur i konventionell djurhållning skyddas, medan djur i ekologisk djurhållning förmenas detta, trots att de sannolikt kan anfallas värre, då de inte kan skydda sig med kläder eller i många fall inte förflytta sig från sin plats, t.ex. beteshage.

Ett annat exempel är fästingspridda sjukdomar. Skydd mot fästingangrepp på djur finns, men det är oklart om de får användas i den ekologiska djurhållningen utan att djuret förlorar sin ekologiska status. Vissa fästingspridda TBE-virus kan t.o.m. spridas vidare med djurens mjölk till människa, om mjölken används opasteuriserad.

  • Parafilaria-nötkreatur
  • Haemonchus-får
  • Skabb svin
  • Nematodirus battus bara i ekologiska besättningar

Det måste också klargöras om vacciner räknas som allopatiskt veterinärmedicinskt läkemedel, och det gäller även vacciner där det finns "genetic engeneering" med i framställningen. Vaccinering måste tillåtas om man bedömer risker för sjukdomsutbrott som höga.

Likaså ser veterinärer i Sverige det som mycket bekymmersamt på förbudet att använda syntetiskt framställda vitaminer till idisslare för att bl.a. hålla immunförsvaret uppe, och att de skall få sitt vitaminbehov fyllt för den produktion de har. En vitaminbrist här går inte bara ut över individen själv, utan även hennes avkomma och vad gäller mjölkkor även de människor som vill dricka ekologisk mjölk. Det här gäller bl.a. de ADE-vitamintillsatser vi bedömer som nödvändiga i fodret under en lång, solfattig vintersäsong, men också de blandningar av E-vitamin och Selén som vi behöver tillföra våra växande djur på selénfattiga marker.

Och hur är det med att tillföra smärtstillande medel när djuret har ont? Vilka signaler ger delar av EU-förordningen till konsumenterna?

Som veterinär ser jag det som viktigare att skydda djuren i stället för konsumenterna. Men utgör det skydd för djurhälsan jag efterlyser något egentligt hot mot konsumenten?

En följd av det här reglementet, som man kanske inte tänker på i första hand är att ekologiska gårdar kan bli smitthärdar för sjukdomar som annars skulle gå att hålla under kontroll. Som exempel kan nämnas parafilarialarver, som sprids med vissa flugor. Det är ju vanligt att man i konventionell djurhållning skyddar sina djur med öronbrickor som håller flugorna på avstånd. På så vis förhindrar man parasitens förökning. Om nu en ekologisk gård inte får använda dessa öronbrickor kommer djuren där att fungera som en isolerad gård där smittan kan föröka sig. Som en följd av detta måste gårdar i omgivningen fortsätta med sina öronbrickor i högre grad än vad de annars kanske skulle ha behövt. Följden av den bestämmelse som kom till för att minska bruket av kemikalier kanske totalt sett får ett annat resultat, förutom det obehag djuren på den ekologiska gården känner av flugangreppen

Sjuka djur skall behandlas

EU:s regelverk preciserar principer efter vilka den förebyggande hälsovården skall drivas, och det är bra. Men det händer ändå att djur blir sjuka, och vad gäller då?

"Om ett djur trots alla ovannämnda förebyggande åtgärder blir sjukt eller skadat skall det omedelbart behandlas och vid behov isoleras i lämpliga lokaler"

Sjuka djur skall alltså behandlas. Det kan verka solklart, men ställer ändock till problem. Vad är sjuka djur och vad menas med behandling? Det är inte säkert att det som en veterinär bedömer vara en sjukdom eller lidande tolkas på samma sätt av en djurägare. KRAV i Sverige har klart framfört att om åsiktsskillnader finns, är det veterinärens bedömning som gäller.

Och likaså gäller det frågan om vad som menas med en behandling. Djurägaren kanske förordar en annan behandling än den veterinären anser vara den bästa och effektivaste.

Örtmediciner och homeopatika

När det gäller behandlingar av redan sjuka djur så innebär den nya EU-förordningen inskränkningar i veterinära möjligheter att ingripa. Jag tänker på de två reglerna om att djur i ekologiskt lantbruk i första hand bör behandlas med örtmediciner och homeopatika, samt regeln som inskränker antalet behandlingar för att djuret fortfarande efter karenstid skall få ha kvar sitt ekologiska status. Svenska veterinärer får ju inte arbeta med den typen av medicin.

"Veterinärmedicinska läkemedel skall användas i jordbruk med ekologisk produktion i enlighet med följande principer:

Fytoterapiprodukter (t.ex. växtextrakt (med undantag av antibiotika) och växtessenser) och homeopatiska produkter (t.ex. vegetabiliska och animaliska ämnen och mineraler) samt spårelement och produkter som förtecknas i del C……………..skall användas hellre än kemisk-syntetiskt framställda allopatiska läkemedel eller antibiotika, under förutsättning att de har en effektiv terapeutisk verkan på den djurart och under de förhållanden som behandlingen är avsedd för".

Det förstnämnda, alltså det som handlar om örtmediciner och homeopati, är givetvis grundat på idén att djurhållningen skall vara sådan att sjukdomsproblem i största möjliga mån undviks, och att bruket av kemiskt-syntetiska läkemedel skall hållas på en så låg nivå som möjligt. Till regeln har knutits en bisats om att det medel som används skall ha påvisad effekt mot lidandet ifråga.

Det här får till följd i Sverige att vem som helst, utom en veterinär, förordas när det gäller behandling av djur som insjuknat i ekologisk djurhållning, eftersom svenska veterinärer enbart får använda sig av metoder som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet. Och det gör fr.a. inte homeopatin. Trots flera tusen rapporter om bruk av homeopatika på djur finns fortfarande inte någon som visar att teorin att lika botar lika, och att potensering höjer effekten, alltså homeopatins två grundstenar, är sann.

Lustigt nog kan man tolka den här EU-regeln även på ett annat sätt, nämligen om man istället tar fasta på bisatsen, att medlet som används skall ha påvisad effekt mot lidandet ifråga. Det antyder att för varje medel, potens och djurslag skall det finnas undersökningar som visar att medlet har den önskade positiva och kontrollerbara effekten. Då sådana försök inte finns skulle alltså dessa medel inte få användas. Likaså finns det EU-direktiv som i sin förlängning kan tolkas så att homeopatiska preparat som tillförs livsmedelsproducerande djur måste vara godkända enligt samma procedur som gäller för läkemedel.

Jag har på många sätt försökt få klarlagt i vad som egentligen menas med de här bestämmelserna, men inte lyckats. De som tror på homeopati tolkar de publicerade rapporterna till sin förmån, och de som inte tror därpå tolkar dem på annat sätt. Men faktum kvarstår. Bland de rapporter som inte kan ge några tolkningssvårigheter finns inga upprepade försök som påvisar positiva och kontrollerbara effekter av homeopatibehandling på djur.

En följd av detta har redan påpekats, och det är att den ekologiska djurhållningen får ett rykte om sig att inte behandla sjuka djur på ett lämpligt sätt, vilket kan påverka konsumentens inställning. I sådana fall skulle regeln alltså få en effekt som är motsatt den som avsågs.

I praktiken tror jag inte att regeln betyder så mycket för den enskilde djurägaren. Den som tidigare har trott på homeopati kommer att fortsätta att tro på det, och behandla som man gjort förut. De som inte tror på homeopati kommer inte att ändra uppfattning p.g.a. det inträffade. Men i svenska veterinära ögon, och även i den zoologiska vetenskapens ögon är EU-beslutet mer än förvånansvärt. Redan nu har vi flera exempel från både den ekologiska djurhållningen och den konventionella där djur blivit lidande för att djurägaren valt homeopati framför traditionell veterinärvård vid behov. Och likaså har vi redan upplevt smittspridning av sjukdom via homeopat. Jag kan tänka mig att det här slutar med att något fall där homeopatisk behandling har lett till otillbörligt lidande hos ett djur polisanmäls, och vi får så småningom en rättslig prövning av vad som bör gälla.

Observera att jag med det här inlägget inte vill glorifiera bruket av kemiska preparat och mediciner. Naturligtvis skall vi sträva efter en djurhållning som så mycket som möjligt, genom en optimal miljö, skötsel, arv och utfodring, minimerar bruket av sådana, men när behovet finns, skall de användas, och det behovet skall enligt min uppfattning bedömas av en veterinär med kunskap i ekologisk djurhållning. Med det menar jag en veterinär som kan bedöma ett sjukdomsfall eller skada utifrån den miljö, arv, skötsel och utfodring som djuret har, och om möjligt ge rådgivning om ändring av faktorer som finns med som bakgrund till sjukdomen eller skadan. En veterinär som ser mer än smittämnen som bakgrund till problemet. Men ibland måste även smittämnena åtgärdas.

Maximerat antal behandlingar

När det gäller den regel som säger att ett djur förlorar sin ekologiska status om det kräver 3 behandlingsomgångar eller mer med kemiskt-syntetiskt framställda allopatiska veterinärmedicinska läkemedel eller antibiotika under ett år, så har jag fortfarande ingen erfarenhet av följderna. Självklart ser jag risker att en djurägare i valet mellan behandling och förlust av djurets ekologiska status med allt vad det innebär, eller icke behandling och hoppas att djuret blir bra ändå, väljer det senare alternativet. Men jag har den tron att den djurägare som låtit behandla sitt djur 2 gånger redan tidigare under perioden, tänker mera på djuret än dess ekologiska status. Såvitt jag förstått så är dock inte sista ordet sagt än inom EU i denna fråga.

Geografiska begränsningar

Jag har tidigare, i samband med knottangrepp, nämnt kallare klimatzoner. Eftersom en viss mängd av fodret, i Sverige oftast 50%, enligt reglerna måste vara odlat på den egna gården, leder det här till att gårdar som ligger utanför den s.k. odlingsgränsen kan ekologisk djurhållning inte bedrivas, trots att t.ex. fjälldrift av får torde vara mycket djur- och naturvänlig. Ävenså torde det vara svårt att få fram foder till svin i tillräcklig utsträckning långt norrut, liksom halmströ. Krav på utomhusdjurhållning eller drift under uteliknande förhållanden kan också ställa till problem med frysskador, t.ex. av svinöron, i de subarktiska delarna av Norden. Regelverket borde smidigt öppna för en hänsyn till lokala förhållanden grundat på ett ekologiskt tankesätt. De nuvarande reglerna kan alltså sägas orsaka geografiska restriktioner för ekologisk djurhållning. Om de nya EU-regelverket istället hade skrivits av ekologiskt intresserade och kunniga bönder från nordisk glesbygd hade de säkert sett annorlunda ut på flera punkter.

Skiljandet moder-avkomma

Men det är inte bara medicinska problem jag som veterinär ser i den ekologiska djur-hållningen. Jag kan även lägga en del etologiska synpunkter på det jag ser, saker som jag hoppas kommer upp till debatt i framtidens regler för ekologisk djurhållning. Låt mig ge några exempel:

I både konventionell och ekologisk djurhållning är det vanligt att skilja kalven från sin mamma, mjölkkon, redan efter någon eller några dagar. Denna separation är mycket onaturlig, det vet alla vi som hört hur mor och kalv kallar på varandra efter separationen, och man bör leta system som gör att kalvar kan få växa upp i närmare kontakt med moder eller vuxna djur. De undersökningar som utförts vid lantbruksuniversitetet i Skara pekar på att sådana system är möjliga.

Orsaken till att man skiljer på moder och kalv är ju att mjölken skall tas tillvara på annat sätt. Men försöken har visat att det går att låta kalven få tillgång och närhet till modern utan att mjölkmängden i tanken minskar nämnvärt. Kon producerar helt enkelt mera mjölk när kalven diar. Jag tycker därför att vi skall börja fundera på system där kalven får tillgång till kon på ökat sätt i förhållande till dagens normer. Kanske kan kalven släppas ihop med kon ett par gånger om dagen, eller kanske de kan få tillbringa delar av dagen eller natten tillsammans.

Ett annat exempel gäller gruppindelning av får för att alla skall få en utfodring som är anpassad till sitt produktionsstatus. En fårflock består av en massa små flockar med moderdjur och döttrar som håller ihop. För att klara utfodringen bryter vi dessa grupper och placerar djuren i olika kättar. I naturen fungerar det här utan gruppindelning. Det borde gå att finna utfodringssystem där vi inte på samma sätt som idag behöver bryta djurens egna sociala grupperingar. Jag har själv sett en ekologisk besättning på 35 djur som klarade detta utmärkt genom ett utfodringssystem som hela tiden gav djuren fri tillgång till bra ensilage och hö, samt hade kraftfodertilldelning på sådant sätt att även de yngre tackorna hade plats att äta. Det vore intressant att undersöka om detta kan fås att fungera även i större besättningar.

Även kring uppbindning av mjölkkor måste det föras en debatt. Enligt ekologiska regler skall korna ges möjlighet till motion, men det finns situationer när motionen stressar djuren mer än att stå uppbundna. Med detta menar jag inte att jag förordar uppbundna kor, bara att vi fortfarande saknar en hel del kunskaper när det gäller djur i lösdrift. Låt mig ge ett exempel.

Slakteritransporter

Så blir det så dags att slakta de KRAV-uppfödda djuren.

Enligt gällande livsmedelsregler skall djur som skall gå till slakt för att bli livsmedel slaktas på ett slakteri. För djur i kontrollerad ekologisk uppfödning gäller dessutom att slakteriet skall fylla speciella krav och vara KRAV-godkänt.

Mot bakgrund av den nedläggning av slakterier och centralisering av slaktverksamheten som nu sker, ser jag att ekologiska djur måste transporteras längre och längre sträckor, förbi icke KRAV-godkända slakterier. I många fall ser jag det här som varken ekologiskt eller djurvänligt. Jag tycker det är självklart att alla djur, och fr.a. de ekologiskt uppfödda skall slaktas på närmaste slakteri. Helst borde de få slaktas på gården eller på ett närbeläget gårdsslakteri. Det är nu inte bara KRAV-reglerna som försvårar detta, utan även livsmedels-lagstiftningen.

För att gynna gårdsslakt där så är möjligt, ser jag det som önskvärt att centrala livsmedels-myndigheter lättar litet på sina regler, och t.ex. höjer gränsen för högsta antal slaktade djur under en period på ett gårdsslakteri, vilket är möjligt med gällande EU-regler. Det skulle förkorta transportsträckor och även förbättra ekonomin vid gårdsslakt.

Ett annat grepp vore att godkänna s.k. viltbesiktning av får vid gårdsslakt. Här är EU-reglerna mer svårtolkade, med det vore värt att undersöka.

Djurhälsovård

Det finns ekologiska djurägare som tror att det naturliga alltid är det bästa för djuren. Det är inte alltid sant. Naturen är grym. Den s.k. naturliga dödligheten är mycket högre än vad jag kan acceptera i en kontrollerad djurhållning. För att hålla sjukdomar och produktionsproblem, som har visat sig vålla allvarliga skador i ekologisk djurhållning under kontroll, önskar jag att ekologiska gårdar hade någon form av hälsokontroll inbyggt i systemet. Det kan ske endera genom att det byggs upp en ekologisk djurhälsovård inom redan förefintliga organisationer, t.ex. Svenska Djurhälsovården eller Svensk Mjölk i Sverige, eller att de ekologiska organisationerna med veterinär hjälp själva bygger upp någon form av sådan kontroll.

En sådan hälsovård skulle förutom en miljöbedömning kunna innefatta parasitprovtagning, tillväxt/produktionskontroller på samtliga djur i besättningen, bedömning av vikt och klassning vid slakt, krav på obduktion vid onormal dödlighet. Allt med målet att finna svagheter som kan vara negativa för djuren.

Men en djurhälsovård måste också ges möjligheten att arbeta förebyggande med effektiva metoder, vilket, när andra vägar är uttömda, måste innebära möjlighet att använda även kemiskt-syntetiska allopatiska läkemedel, t.ex. maskmedel och vacciner. I själva verket är det en av djurhälsovårdens kärnpunkter. Schematiskt förebyggande åtgärder som är till fördel för hela besättningen i stället för att vara begränsad till senare behandling av enstaka individer. Ett förtydligande och eventuellt verklighetsanpassade ändringar i regelverket är önskvärt.

En positiv följd av en organiserad djurhälsovård i ekologiska besättningar är att eventuella djurinköp kan göras säkrare. Inköp av djur får då endast ske från besättningar med samma eller högre hälsostatus.

Avslutning

Efter att ha sagt allt detta kan det finnas åhörare som bedömer mig som negativ till den ekologiska djurhållningen. Det är fel. Kritisk på några punkter kanske, men i grunden mycket positiv till en organisation som ger öppningar för en djurhållning som kan ske mer på djurens villkor än vad vi i många fall ser i den konventionella djurhållningen

Fler och fler undersökningar som visar att djurens hälsotillstånd är tillfredsställande och att det går att med en ekologisk djurhållning hålla en god produktion kommer. Några av dessa undersökningar kommer att presenteras av föredragshållare efter mig. Men samtidigt måste den ekologiska rörelsen ta på allvar de svagheter som dessa undersökningar pekar på.

Jag är också positiv till de politiker som ger styrmedel som gör det ekonomiskt möjligt att bedriva en sådan djurhållning. För om vi inte kan ge den ekologiska djurhållningen möjlighet att även ekonomiskt kunna konkurrera med industrijordbruket, så är den positiva trenden för ekologisk djurhållning snart bruten.

Den kritik jag framför är menad som positiv sådan, där jag bedömer att vi kan få problem i framtiden om vi inte redan nu börjar bearbeta dem. För än är det en bit kvar innan vi når en djurhållning som till största delen baseras på djurens krav, men jag är hoppfull så länge jag ser att det går i den riktning det gör idag.

Den ekologiska rörelsen är inte statisk, och får heller inte vara det.


Animal welfare in relation to standards in organic farming.

Abstracts

Karl-Erik Hammarberg
Official Veterinarian
Hudiksvalls distriktsveterinärstation
Malnvägen 2
82450 Hudiksvall
Sweden
kalle.hammarberg@swipnet.se

The new EU-regulations or organic farming (1804/1999) are also influencing the animal welfare. A lot of positive regulations is to find, but also regulations that seem to mind more about the general public and customer and their view on organic farming, than the health and welfare of the animals.

This paper will dicuss some points where Swedish veterinarians find a further discussions and developments necessary. The organic movement is not static, and must not be.

The paper specially focus on the impact of the regulations and the recommendations that phytotherapeutic essences and homeopathic products take precedence over the so called chemically-synthesised allopathic veterinary medical products, and that the use of the same is prohibitid for preventive treatments. Key questions here are the lack of scientific evidence concerning homeopathy in animals, and that Swedish veterinarians are not allowed to work with homeopathy, Some problems in our climate zones following the prohibition of certain profylactic treatments will also be mentioned.

Differences in interpretation of the regulations between animal owners and veterinarians will also be discussed. What is a disease that needs treatment? Who is to decide about the treatment? Parasitic infections are discussed as an illustrative example.

Other consequences of the regulations concerning the animal welfare to discuss are problems in certain geografical areas, for instance subarctical areas where necessary crops are impossible to grow.

Animal transports and splitting mother – offspring are briefly discussed as future problems to be handled in regulations, and the paper ends by presenting the need of regulated herd health control programs, which can detect and focus on welfare and production problems.

 

 

ENGLISH VERSION
aaaaaaaaaaaaaaaaa
Siden blir redigert og laga av Nils Leine, 2975 Vang i Valdres.Sida er sist oppdatert den 02.04.2001